Robin Hood i Slottskogen
För tionde året i rad intar sommarjobbande ungdomar Göteborgs gator och torg med sång, dans och teater.
Djupt inne i Slottsskogen har Robin Hood och hans sällskap slagit läger.
Om du gått längs stadens gator den senaste veckan har du med största sannolikhet stött på några av de 165 ungdomar som placerat sig runt om i stadskärnan för att sprida kulturens evangelium. Sång, dans, teater, poesi. Medlen ser alla olika ut men den gemensamma nämnaren är Kultursommarjobbs baner. Trots osthyvlingar i budgeten gör projektet som sattes igång 2010 sin nionde retur i år med mer än dubbelt så många ungdomar som då. På gator och torg klingar fiol och gitarr, dansare snurrar runt hörn och ovanför Björngårdsvillan ljuder starka stämmor. Alldeles bredvid Barnens zoo, bland träd och klippor, där trädkronorna skyddar från solens varma omfamning, runt en lägereld berättas historien om Robin Hood.
21 ungdomar från alla delar av staden har tillsammans skapat föreställningen Robin Hood, Slottsskogens hjälte. Gruppen är 16 skådespelare stark och tillsammans med 5 musiker levererar de den levande teaterpjäsen. Konceptet är detsamma som för alla Kultursommarjobbsgrupper. Gratis konst, öppen för allas beskådan/konst som alla kan ta del av. Kreativitet och tillgänglighet är två av verksamhetens nyckelord. Varken ålder, monetär status eller funktionsvariationer ska kunna stå i vägen för kulturupplevelsen. Det som skiljer sig är något för teaterensemblen är målgruppen eftersom pjäsen huvudsakligen riktar sig till barn. Berättelsen är bekant men genom bearbetning har ett antal förändringar fötts fram. Till exempel har genusneutraliteten i protagonistens namn utnyttjats då Robin i denna uppsättning spelas av en tjej och det är den fagra lady Marion som i slutstriden räddar sin laglöse flickvän och inte tvärtom. Fokuset har skiftats från den klassiska hjälteberättelsen och Robin lämnade bågen hemma. Istället har man koncentrerat sig på vilka värderingar man vill lyfta och den ovannämnda slutstriden utkämpas inte med vapen utan med dans i en så kallad dance battle. Inte heller bor karaktärerna i 1200-talets Nottingham. Robin Hood är Slottsskogens hjälte eftersom hon, tillsammans med sitt gäng, bor just där.
Den 35 minuter långa föreställningen tog ungefär 4 arbetsdagar att producera, men liksom all teater utvecklas den med varje uppspel. Arbetet började med tre förmöten där idén presenterades, manus arbetades fram och olika karaktärsdrag mejsalades ut. Dock var det först den 24:e juni som arbetet påbörjades på riktigt. Exakt en vecka innan premiär fördelades rollerna och riktiga repetitioner begynnades.
- Vi utgick från manuset samtidigt som vi la till en del grejer. Vi diskuterade noga för att komma fram till intressanta saker att utöka med. Och det har vi fått lov att göra vilket var härligt säger Niels Nevrin Stangertz.
Han spelar far i rådjursfamiljen som Marion tillhör och är lite extra ansvarig för gruppens logistiska utmaningar. Titeln gruppledare innebär dock inte att han står över någon annan.
- Alla har kommit med egna förslag under processen och vi gör vad vi kan för att hjälpa varandra. Gemenskapen är väldigt fin vilket är tur eftersom vi är så många.
Att skapa ett helt skådespel med dialog, koreografi och livemusik på mindre än en vecka är ingen lätt uppgift. Men sällskapet har inte varit ensamt. Liksom alla ungdomsgrupper kommunen förser gatorna med tilldelades teatergruppen coacher med erfarenhet inom det givna fältet. Tinna Ingelstam och Veronica Olsson har agerat regissörer för skådespelet och hjälpt gruppen att hålla sig på banan och fortsätta blicka framåt under skapandeprocessen. Det var även deras idé att spela just Robin Hood, ett svårt beslut. Att hitta en pjäs som tillfredställer både den tänkta publiken men också de aspirerande skådespelarna är inte helt lätt, men Niels tycker att det coacherna landade rätt i sitt val. Han tror personligen att han varit nöjd med vilken pjäs som helst men tycker att Robin Hood är en fin berättelse med ett bra budskap om vikten av att dela med sig och hjälpa varandra. Något han inte är ensam om. Publiken har fått trängas. Uppträdandena lockar frekvent tresiffrig publik, och skaran är allt annan än homogen.
- Publiken är väldigt varierad. I både ålder, etnicitet och könstillhörighet. Men det känns som att alla uppskattat pjäsen, även om reaktionerna varierar lite. Vissa sitter helt tysta medan vissa, framförallt dagisklasser, är väldigt hängivna och ropar med.
Att säga att barnen uppskattar det är knappast en underdrift, var man än befinner sig i ringen av åskådare hör man deras ljusa stämmor hylla hjältarnas heroiska handlingar med hurrarop. Likaväl svarar gärna på de färgglada djurens frågor i de call and response-liknande dialogerna de för med barnen..
- Vi visste från början att vår specifika publik skulle vara yngre barn. På ett sätt var det skönt, ju smalare målgrupp desto enklare är det nischa sig. Vi visste till exempel från början att vi skulle behöva interagera mycket med barnen. Hade vi inte vetat vilka vi skulle spela för hade det varit mycket svårare att anpassa till exempel humorn. Det hjälper att vara varse om vilka man spelar för.
Språket, handlingen och det till ursprungsberättelsens medhörande våld har behövt bearbetas för att bättre passa det menade klientelet. Men den ursprungliga moralkakan är bevarad, och den serveras med ytterligare tilltugg. Något som kom som kom helt naturligt för gruppen. Efter att rollerna fördelats var det ingen som ifrågasatte att skådespelets namne gestaltades av en tjej. Det blev en självklarhet för ensemblen att referera till den laglöse bågskytten som hon. Likaså blev Marion en rådjurshona och det välkända paret landade utanför heteronormen. Och Niels är nöjd med resultatet, särskilt när man ser till den förberedelsetid de hade på sig. Han ser dock inte den korta tidsramen som något negativt, snarare tvärtom. En annalkande deadline är ypperlig motivation och för en så stor grupp och förmodligen en nödvändighet för att alla ska orka prestera sitt yttersta hel tiden.
Om de känner sig färdiga med pjäsen är en svår fråga att besvara, vilket inte är konstigt. Niels pekar på hur de regelbundet ändrar och testar nya koncept mellan uppspelen. Om föreställningen är färdig beror, menar han, på om man tycker att stycket de spelade på premiären är samma som de sätter upp nu. Att de växt på scenen i takt med föreställningarna kräver däremot mindre diskussion. Scennärvaron, timingen och utstrålningen är helt annorlunda, bara några dagar in.
På vägen tillbaka till Frilagret, där verksamheten har sin bas, hjälps alla i gruppen åt att bära kostymer och instrument och påvisar än en gång den gemenskap som bildats under den gångna veckan. Att de är nöjda med sitt jobb är den allmänna uppfattningen. Det är meningsfullt och utvecklande, förklarar Niels. Även om man inte har någon scenvana eller har gjort något liknande tidigare är det en fantastisk erfarenhet och han uppmanar alla som är intresserade av någon form av kultur att söka. Till sist är det är ett glatt men också ganska trött gäng som stämplar ut.
5 SNABBA
NAMN: Elin, Olle, Ellen & Tobias
ÅLDER: – 3, 6 & 47
BOR I: Stockholm
TEATERVANA: Näe tyvärr inte.
TANKAR OM PJÄSEN: Rolig, väldigt lagom nivå för barn. Jättebra och roligt att det går att göra så här så att man spontant och enkelt kan få ta del av lite teater |
NAMN: Wilma, Alva & Thomas
ÅLDER: 3, 7 & 35
BOR I: Kungälv
TEATERVANA: Nej, egentligen inte, vi är mer en sportfamilj.
TANKAR OM PJÄSEN: Jätteroligt. Kul att de rörde sig runt omkring, det hände saker överallt och inte bara framför en. |
NAMN: Malin, Matilda & Love
ÅLDER: 38, 11 4&4
BOR I: Örebro
TEATERVANA: Ja, vi går i alla fall någon gång varje sommar.
TANKAR OM PJÄSEN: Rolig, väldigt bra material för en fyraåring. Jättebra att alla har möjlighet att se kultur. |
| Ville inte fotas
NAMN: Karin
ÅLDER: 39
BOR I: Centrum, Landala
TEATERVANA: Ja, lite sen gammalt.
TANKAR OM PJÄSEN: Det var bra, nästan lite otäck, men bra. Roligt med den egna tolkningen de gjort. |
För att öka kopplingen till platsen gestaltar skådespelarna sina karaktärer som djur som, i större utsträckning, går att återfinna i parken. Rådjur, ekorrar och harar spelar bredvid får och älgar medan husbandets fem flygfän levererar allt från egentolkningar och omskrivningar av kända låtar till ljudeffekter till enkla stämmningshöjande bakgrundstoner.
Pjäsen spelas tre gånger varje vardag vid 10:00, 12:00 & 14:00 fram till och med den 12 juli, imorgon (12/7) är alltså sista chansen att se föreställningen.
Gruppledaren Niels Nevrin Stangertz som agerat som ett språkrör mellan gruppen och verksamhetens ledare.
